Dikt - Religion

 Den första dikten valde vi för att även om man känner sig ensam så finns alltid gud jämte dig.

Den store anden går sin gång där ute, Förklarar himlen och gör böljan fri; Men även här, i kretsen som vi slute, En fläkt utav hans vingar känne vi. Närmare, Gud, till dig, närmare dig! Om det än blir ett kors som lyfter mig, sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. Jag finns i vindens lek över sädesfälten och när du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter är det min röst Du hör. Så gråt inte vid min grav. Jag är inte död. Jag har bara gett mig av.